.

På tisdag är det ett år sedan. Tiden går så fort. 



Vila i frid Ljustadalens Yuki



Till slut gick det inte längre.
Bettfelet hade gått för långt och att håla kvar honom kändes bara egoistiskt. Så jag ringde och bokade tid hos veterinären.
Allt gick väldigt snabbt och Yuki var helt lugn under större delen av tiden. Veterinärerna var duktiga, de gav honom snabbt sin spruta och sedan höll jag honom hårt medan jag pratade med honom under hela tiden.
Och så fanns han inte mer.
Usch, vad jag grät. Och jag kan inte hålla tårarna borta nu heller. Han betydde för mycket för det, han var så otroligt speciell och underbar på alla vis. Jag saknar honom så mycket att det gör ont.
Men jag vet att det var rätt val. Nu behöver han inte ha ont mer.



Sov gott underbara vän.
Jag kommer aldrig glömma dig.

Det kändes som slutet



Ni vet Yuki?
Världens finaste Yuki? Världens mysigaste, underbaraste kaninpojke?
Förra helgen gjorde jag en hemsk upptäckt när jag kikade på hans tänder. Yuki har bettfel. Tångbett, det vill säga att hans framtänder går ihop. Vilket betyder att de inte slits ner ordentligt. Vilket betyder att de bara fortsätter växa.. Tills han inte kan äta längre.
Jag har pratat med uppfödare, vänner och veterinär och kommit fram till att det inte finns något att göra åt det. Jag skulle kunna klippa tänderna, men då skulle jag få fortsätta med det och det är inget som håller i längden varken för älsklingen eller ekonomiskt. Dessutom sa veterinären att kindtänderna troligen också låg fel, och då måste han sövas ner för att klippa tänderna ett par gånger per år. Och det känns inte heller som ett alternativ.
Så för Yukis bästa tänker jag ha kvar honom så länge som möjligt. Och sedan måste jag nog låta honom somna in.
Allt känns fruktasvärt hemskt och orättvist. Att det skulle hända just min Yuki. Min ögonsten.

Så jag vet inte hur det blir med bloggandet framöver. Kanske blir det mycket uppdatering, för att tänka på annat. Eller så blir det inte mycket alls.

Love is my Drug



Har jag visat den här videon för er? Jag kommer inte ihåg.
Tänk att min plutt varit så liten som på den första bilden alltså! Stora killen.

Hoppkanin!

Usch, vad jag är dålig på att uppdatera! Den här gången kan jag inte heller skylla på att det inte hänt något, för jag har faktiskt lite att berätta om.
Jag och Yuki har börjat hoppträna ordentligt nu! Han verkar tycka det är ganska skojjigt faktiskt, även om vi bara testat på himla lite nu i början. Och på lördag ska vi in till Umeå på en kaninhoppningskurs! Det ser jag verkligen fram emot. Troligtvis ska jag också gå med i kaninhoppningsklubben här i Umeå då. :)


En film från senaste träningen, tredje gången vi hoppar. Duktiga killen!

Yuki 4 månader!

Det är helt sjukt, men idag fyller min lilla skrutt 4 månader. Yuki börjar bli stor!




Älskade, älskade Yuki<3

Hemma från Ida!

Äsch, åka buss var väl ingeting?
Så tyckte Yuki om bussfärden till Ida. Han hade himla roligt väl där också tror jag! Och det hade jag med :D Hermelinbebbarna var sååå söta! Det var bara synd att det var så dåligt väder, men det var himla trevligt ändå.

Vi tog ett par bilder på Yuki inne, där min kamera (ja, haha, jag skyller på kameran) tyvärr inte klarar av att ta särskilt skarpa bilder med blixt. Men det är tur han är söt!

    



Om Ljustadalens Yuki



Namn:
Ljustadalens Yuki
Smeknamn: Yukisen, Pukis, Lillprins Bus.
Född: 7 maj 2010
Ras: Teddyvädur
Färg: "Gul" (ev. G/S japantecknad eller viltgul) wienertecknad.
Pappa: Cheyennes Cozmo, Kanel wienertecknad (Holländsk import)
Mamma: Cheyennes Witje, vit blåögd (Holländsk import)
Uppfödare: Helene Blom, Ljustadalens kaningård
Hantering: Yuki är otroligt härlig att ha och göra med. Man kan göra nästan vad man vill med honom, han är som en trasdocka. Han slickar mig på benen när jag kammar honom på ryggen, baken och sidorna. Det enda problemet jag har med honom är att han inte riktigt gillar att ligga på rygg, men han har blivit så otroligt mycket bättre. Han kan rulla över på mage några gånger men numera ligger han för det mesta stilla.
Personlighet: Yuki har den härligaste personligheten som jag någonsin sett på en kanin! Han är världens mysigaste, det räcker med att man bara stryker ett par gånger över ryggen på honom för att han ska börja "knapra" (vilket betyder att han tycker det är mysigt). Han älskar att hoppa upp i mitt knä, även när vi är ute i hagen. Ute på gräsmattan är det mer fart i honom men att ligga utsträckt bredvid matte i gräset har han ändå alltid tid med. Mattes lilla gosegris!
Övrigt: Planerar att träna hoppning med honom! Tror verkligen att han skulle uppskatta det. Dessutom hoppas jag att många kommer vilja låna honom till sina honom under våren/sommaren 2011. Ser gärna att min pojkes härliga gener förs vidare!

 

Selträning och tusspussar!





Igår började jag och Yuki med hans selträning! Han har gått i sele och koppel i snart två veckor och börjar vänja sig helt med den, så jag tyckte det var dags att börja träna in kommandon. Så igår började vi alltså med "framåt". Yuki ska lära sig att när jag kommer mot honom och säger just "framåt" ska han också skutta framåt. Och det gick faktiskt ganska bra! Vi testade bara ett par gånger så att han inte skulle ledsna, men imorgon ska vi köra på igen en liten stund.

Igår satt jag också och myste med Yuki som vanligt. Han låg med halvslutna ögon och "knaprade" med tänderna, som på kaninspråk betyder att han tycker det är riktigt mysigt. Och helt plötsligt börjar han slicka mig på handen! Det har han aldrig gjort förut, utan bara slickat lite på byxbenen. Jag blev såklart överlycklig eftersom att slickar, eller "pussar", betyder att kaniner tycker om någon.

Hoppas ni får en trevlig dag! :) Ska försöka komma ihåg att lägga in en bild på mitt "nya hår" senare idag.